Samtidigt som jag var glad över att äntligen få se denna underbara lilla skapelse som jag känt sparkar sen flera månader tillbaka så var det den värsta dagen i mitt liv...
Dagen före var jag på rutinkontroll på mödravården. Där hittade hon inga hjärtljud via den där apparaten som barnmorskorna använder på magen.
Blev direkt skickad på ultraljud på sjukhuset men där bekräftade man barn min värsta mardröm.
Läkaren sa: Ert barns hjärta slår inte längre...
Hur överlever man detta?
Jag vet inte, man bara gör det. Förmodligen har man inget annat att välja på...
Iaf så hade vi sedvanlig begravning med familjen och de närmaste vännerna.
Jag gjorde en tårta till fikat. Det kändes fint att vara delaktig på det viset.
Häri ligger han vår lille vän. Saknar dej lille plutten. Mammas hjärta blir aldrig helt igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar